All TV är i ständig förändring, men olika genrer förändras olika mycket i olika perioder. SVT:s utbud på de nationella minoritetsspråken och teckenspråk är just nu mitt i ett utvecklingskliv. Eller rättare sagt mitt i flera olika kliv.

Det ena handlar om digitaliseringen och förändrade nyhetsvanor. Att utveckla SVT:s nyhetsutbud för en ny tids vanor har varit en av våra största utmaningar. Vi har behövt stå i spagat - finnas till för de som fortfarande vill se sina nyheter i soffan kl 19.30 och samtidigt förändras så att public service blir relevant för nya generationer. Nyheter på minoritetsspråk ska självklart vara en del i den här transformationen. Vi växlar vi över en del av utbudet i broadcast till digital nyhetsleverans i SVT Nyheter och vi startar på flera språk fördjupande nyhetsprogram i SVT Play, samiska ”15 minuter från Sapmi” är redan i gång och efter årsskiftet startar motsvarigheten på finska.

En helt annan rörelse för minoritetsutbudet handlar om minoritetens relevans för majoriteten. Startskottet gick för några år sedan i samband med ett antal serier som möttes av stor uppmärksamhet och värme långt utanför respektive språkgrupp. T ex ”Sapmi sisters” om systrarna Maxida och Mimie Märaks fantastiska musikkarriärer, ”Bastubaletten” om det magiska mötet mellan fem tornedalska män, en bastu och en koreograf, eller ”Teckenspråksartisterna” om gänget som stal showen under Melodifestivalen och blev virala succéer med sina tolkningar av schlagers. Här någonstans växte insikten om att minoritetsutbudet också är en angelägenhet för majoritetspubliken. Vi kan med program öppna dörrar som många vill kliva in i – oavsett ursprung och erfarenheter.

Det här är också en del i en större global trend. På till exempel Netflix topplistor så är det långt ifrån det anglosaxiska utbud som historiskt har dominerat den internationella tv-marknaden. Succerna kommer från Sydkorea, Israel, Spanien, Frankrike, Tyskland, Mexico med flera länder och bjuder in publiken i helt nya språk och kulturer. Streamingtjänsterna bryter barriärer och att Walt Disney ville göra Frost 2 på samiska är ett uttryck för samma trend.

Det här ställer stora krav på oss att ha en professionaliserad programutveckling också när det gäller program på minoritetsspråk. Och lyckas vi så gör vi också någonting som har ett högre demokratiskt syfte. Vi bor alla i samma land, våra olika rötter korsar varandra och sinsemellan har vi både likheter och olikheter. Genom att öppna minoritetsutbudet för alla bygger vi broar och öppnar dörrar till helt nya och för många okända världar. Det gör SVT:s utbud rikare. Och det blir ibland helt magiskt.

SVT:s minoritetsutbud består alltså både av erbjudanden som framför allt är en service till språkgrupperna och inte så många fler. Det är en viktig position för oss. Men vi är - också – avsändare av ett utbud som vänder sig till den breda publiken.

I vårt uppdrag ligger att å ena sidan stärka språken och värna språkens fortlevnad. Och å den andra sidan spegla språkgruppernas kultursfärer, perspektiv och identiteter. För att fylla dessa olika syften krävs ett brett spektrum av program – när vi dubbar julkalendern på t ex romani gör vi en språkgärning men bidrar inte med något perspektiv inifrån språkkulturen. När vi gör en reality på meänkieli om tornedalsk matlagningskonst spelar vi däremot en annan roll, liksom när vi dokumentärt återberättar hur samiska gravar plundrades i den rasbiologiska forskningens tjänst för drygt hundra år sedan.

Minoritetsutbudet bor inom SVT på två för ändamålen utmärkta platser – programutvecklingen ligger på redaktionen i Umeå som har spetskompetens inom programproduktion och lång erfarenhet av många olika berättargenrer. Nyheterna ligger där nyheter ska ligga på nyhetsdivisionen med den kompetens som krävs ifråga om nyhetsvärdering, utgivarskap och snabbhet.

Förra veckan hölls en konferens i Umeå där SVT mötte intressenter från olika språkgrupper för kunskapsutbyte om språk, kultur och SVT:s minoritetsutbud. Det finns inte en utan många uppfattningar om hur utbudet ska utvecklas. Även inom olika språkgrupper finns det vitt skilda tankar om vad som är rätt och fel i balansen mellan språk och kultur och mellan minoritet och majoritet. Vi axlar inte rollen att driva någon enskild grupps agenda - vi är ett publicistiskt och oberoende public service - företag och agerarar som sådant. Däremot har vi har stora öron och mötet med den brokiga publiken gör oss bättre och tvingar oss att vara i ständig utveckling. Därför är konferensen i Umeå är viktig dag för både SVT, minoritetsutbudet och publiken.