Möjligheten att fritt rapportera är något vi lätt tar för givet. Men det kräver mod och kunskap, det är utmanande och kan till och med vara livsfarligt, skriver vd Hanna Stjärne på pressfrihetens dag.

I morse var en vanlig morgon, jag kom till jobbet och gick genom tv-huskorridorerna i Stockholm till mitt kontor. I receptionen slängde jag en blick mot en tv-skärm där Morgonstudion precis höll på att avrunda en diskussion om SAS-strejken. Ögnade också igenom SVT Nyheters app och fastnade i en analys av det politiska läget inför EU-valet, senaste nytt om situationen i Venezuela, nyheten att de som har lurats av sina gode män ska få ersättning och rapportering om konsekvenserna av skogsbränderna i Dalarna. Jag såg många olika uttryck för just den journalistik som – varje dag – bär ett demokratiskt samhälle.

Möjligheten att fritt rapportera är något vi lätt tar för givet. Men det kräver mod och kunskap, det är utmanande och kan till och med vara livsfarligt och i dag den 3 maj - den internationella pressfrihetens dag – måste vi påminna oss om just det.

Att fri journalistik har en oumbärlig roll i ett samhälle har väl sällan manifesterats så tydligt som denna vår. Uppdrag Granskning och SVT Nyheters granskning av Swedbank, K-specialen om Josefin Nilsson, Gefle Dagblads modiga skolgranskning, DN:s starka avslöjande om hur 100 000-tals svenskar blir spårade via appar i mobilen, Aftonbladets envisa serie ”Maktens kvitton” om hur riksdagspolitiker fuskat med utlägg och bidrag.

I kölvattnet av sådan journalistik förändras lagar, beslut, rutiner, kulturer. Oegentligheter blottläggs och människor ställs till svars. Helt omistligt i ett väl fungerande demokratiskt samhälle. Men utan fri journalistik händer det inte.

Pressfriheten måste ständigt försvaras. Dessutom åligger det oss, som har en fri röst, att föra talan för de journalister runtom i världen som är förhindrade att uttrycka sig fritt. Det är en djupt oroväckande utveckling internationellt där journalister blir måltavlor och det fria ordet tystas. I april presenterade Reportrar utan gränser sitt årliga pressfrihetsindex Länk till annan webbplats.. Endast 24 procent av de 180 undersökta länderna klassificeras som "bra" eller "ganska bra" när det gäller pressfrihet.

Men hoten finns även i Sverige.

Jag har valt att vara öppen med hur många säkerhetsincidenter SVT hanterar varje dag – i snitt 35 om dagen och ständigt ökande. Inom denna siffra ryms hatmejl, våldshandlingar, ofredanden och olaga hot, en stor mängd så allvarliga att de polisanmäls.

Det finns krafter som ägnar stora resurser för att försöka tysta oss och påverka vår rapportering. Ibland tar det sig tydliga fysiska uttryck som när en grupp trängde sig in i våra lokaler i Helsingborg för att ”skapa publicitet för ett budskap” och vi är ständigt mål för olika sorters IT-attacker. 

Och vi är inte ensamma. Redaktioner runtom i hela Sverige vittnar om ett allt hårdare klimat där journalister hotas och är utsatta.

Risken är bland annat att det skapar självcensur, att journalister medvetet eller omedvetet väjer för kontroversiella frågor. Skulle det ske riskerar vi en ytterst farlig utveckling där pressfriheten successivt undergrävs. Därför är det viktigt att tala öppet om hot och påverkansförsök, men att göra det på ett sätt som inte ger uppmärksamhet till den part som försöker pressa sig till publicitet för sin sak.

Det är SVT:s ansvar som arbetsgivare att säkerställa trygga arbetsmiljöer. Men det är ett ansvar för oss alla att skapa ett sunt samhällsklimat. Och det är ett ansvar för centrala aktörer i samhället att se till så att det finns möjligheter att lagföra de som hotar och underminerar det fria ordet – och ytterst den svenska demokratin.

• PUBLICERAD 3 Maj 2019 - 10.06

• Hanna Stjärne, vd