Att vårda ett förtroende

Vd:s tankar om den senaste tidens förtroendeundersökningar.

Idag presenterade Göteborgs universitet SOM-undersökningen Länk till annan webbplats., som bland annat mäter förtroendet för olika mediers innehåll.  Enligt den har 73% mycket eller ganska högt förtroende för SVT och det är en väldigt hög siffra. Endast 7% säger att de har ett lågt förtroende. Det är en i grunden mycket bra position där public service ligger i en helt egen liga förtroendemässigt.

Men i de två förtroendemätningar som kommit nu under våren ser vi tendenser till ett något minskat förtroende över tid. Vi ser det inte lika tydligt i SOM-undersökningen som i Förtroendebarometern 2018 Länk till annan webbplats.. Och enligt SOM har vi fortfarande högre förtroende än vi hade bara för några år sedan. Men får vi signaler om minskat förtroende ska vi ta det på allvar.

Undersökningarna visar också att uppfattningen om public service skiljer sig något mellan olika grupper och att faktorer som kön, utbildning, politiskt intresse, ålder och var man bor kan spela in. Vi vill såklart att alla ska ha högt förtroende för public service och i alla grupper är det betydligt fler som har ett högt förtroende än som har ett lågt. Men i ett allt mer polariserat samhälle är det viktigt att vi har gemensamma arenor för samhällsdebatten. SVT är en sådan och vi ska hela tiden arbeta med att vårda förtroendet långsiktigt.

Vad kan SVT göra för att vårda förtroendet?

Frågan har inte ett svar - en rad olika faktorer (både utanför och innanför SVT) samverkar sannolikt.

Utvecklingen speglar en övergripande diskussion som pågår på många håll i världen, en retorik som ifrågasätter såväl journalistikens metod som dess syfte. Den polarisering vi ser i samhällsdebatten ser vi också i uppfattningen om public service.

Den starka internationaliseringen på tv-sidan, med nya globala enormt resursstarka streamingtjänster, leder också till att förväntningarna på SVT ständigt stegras.

Men det handlar inte bara om externa faktorer. Internt på SVT diskuterar vi ständigt hur vi kan vårda förtroendet, och nu under våren går diskussionerna ungefär så här:  

* Vi ska vara noggranna och transparenta i vårt journalistiska arbete. Länge har medier bara kunnat säga: Varsågod – en granskning. Så här blev den. Men publiken behöver ju också få veta HUR en reporter kommit fram till något. Vilken forskning bygger det på, och varför ska jag lita på dem? Var det någon sida som valdes bort, och varför då? Vikten av att säkra inte bara det vi vill publicera, utan också att vi är trygga med vad vi har valt bort och att vi har lyckats beskriva det mest väsentliga, är viktigare än någonsin.

* Progressivt vs traditionellt

Vi tittar inte enbart på vår nyhetsbevakning och våra samhällsprogram utan på hela utbudet utifrån förtroende. En diskussion vi för just nu är balansen mellan det som kan uppfattas som progressivt och det som kan uppfattas som traditionellt utbud. Som till exempel inom barnutbudet där vi strävar efter att utmana och förnya samtidigt som vi vill hålla fast vid traditioner som till exempel julkalendern (som enligt traditionen ska innehålla snö!)

Inom alla genrer finns den här spännvidden mellan traditionellt och progressivt och det gäller att vi klarar balansen så att vi är relevanta för alla i Sverige.

* Hela landet

Vad bygger förtroende? En rad olika komponenter enligt forskningen där en viktig del är närhet (Kassin m fl 2011).

Att vi verkligen lyckas spegla hela Sverige är avgörande. Här kan vi bli ännu bättre. Inför ett val är det så klart extra brännande – därför gör vi en rad förändringar för att få mer av hela Sverige i SVT. Det handlar om fler journalister på våra 34 redaktioner i landet jämfört med förra valet, att vi ökar andelen lokalt innehåll i tex Rapport, att vi flyttar viktiga sändningar och debatter från Stockholm till andra orter runtom i landet, att vi gör 290 lokala valkompasser. Jag har skrivit mer om detta här Länk till annan webbplats..

Förtroende är något som måste förtjänas varje dag. Idag kommer både kärlek och kritik från publiken omedelbart och hela tiden. Det är bra. Den direkta dialogen sporrar oss att vässa vårt utbud, och att vara tydliga med hur och varför vi gjort något. Publiken har rätt att förvänta sig det allra bästa från oss och tillsammans med dem blir vi ännu bättre.

Hanna Stjärne, vd SVT