År 2020 är en grupp ungdomar på väg mot sitt livs äventyr som deltagare i realityprogrammet Paradise Hotel. Under några veckor isoleras de från omvärlden på ett lyxhotell i Mexiko.

Ett halvår senare stoppas programmet mitt i säsongen. Nent (nuvarande Viaplay) avpublicerar avsnitten. En deltagare pekas av medier ut som misstänkt för våldtäkt, och redaktörerna beskylls för att ha tittat på när övergrepp begicks framför kamerorna. En polisanmälan upprättas. Förundersökningen läggs ner i brist på bevis.

Idag publicerar Dokument inifrån serien Tillbaka till paradiset. Genom tillgång till osänt material från inspelningen och intervjuer med redaktörer och deltagare framträder en mer komplex bild än den som visades för publiken – och än den förenklade historieskrivning som levt kvar.

Granskningen är inte bara berättelsen om en uppmärksammad säsong av ett av Sveriges mest omdiskuterade realityprogram. Den handlar också om vilka som riskerar betala det högsta priset i format där känslor, sex och konflikter utgör själva valutan. Serien tar inte ställning i den skuldfråga som prövats av polis och åklagare och som slutade med en nedlagd förundersökning. Däremot tar vi deltagarnas olika upplevelser och den situation de hamnade i på stort allvar.

Reality-tv är idag en global industri och genren bygger på att människor försätts i arrangerade situationer där något åtråvärt står på spel. I symbios med sociala medier och nöjesjournalistik engagerar dessa format stor publik, även i Sverige, och Paradise Hotel är ett av de mest framgångsrika formaten. Drömmen om pengar och kändisskap får mängder av unga människor att söka – omfattningen har jämförts med antalet sökande till landets lärarutbildningar.

Här uppstår det allmänintresse som motiverar att vi blottlägger de för publiken osynliga mekanismerna bakom formatets motor. Deltagarna lever under extrema omständigheter där de styrs och regisseras, ibland under påverkan av alkohol. Gränserna mellan skådespel och verklighet suddas ut. I det här fallet blir en sak tydlig - konsekvenserna är i alla fall högst verkliga för några av de som stod längst ner i hierarkin.

Efter femton år i SVT:s programledning har jag varit del av otaliga avvägningar mellan å ena sidan risken att utsätta medverkanden för fara och å andra sidan värdet programmen skapar för publiken. Det är sällan enkla beslut, hur noga än skyddsnäten riggas.

Även SVT har både kritiserats och tvingats till självrannsakan genom åren. Expedition Robinson, som blev genrens genombrott i Sverige väckte en intensiv debatt om "mobbningstv" och etiska gränser. Även det jämförelsevis beskedliga (och av publiken högt älskade) Gift vid första ögonkastet har hamnat i diskussioner om ansvar och samtycke. Vi är väl medvetna om att frågorna kan uppstå också i format vi själva producerar. Det gör inte vårt ansvar mindre – tvärtom stärker det att i vårt granskande uppdrag bidra till en bredare diskussion om vad unga deltagare utsätts för, inte minst i de mest extrema formaten.

Med Tillbaka till Paradiset gör Dokument inifrån ännu en gång det svåra och nödvändiga - granskar drivkrafterna bakom och konsekvenserna av den nya medielogiken. I serien Hatet trängde redaktionen bakom den publika bilden av Joakim Lundell. I Att rädda ett barn skildras en vårdnadstvist – men den verkligen berättelsen handlar om näthat och hur en falsk berättelse tar sig ända in i Riksdagshuset.

Den här typen av granskningar är ett mödosamt arbete. Och det väcker inte sällan debatt.

Det är också precis som det ska vara.