Efter över ett decennium tackar Veckans brott för sig.

Den här veckan sänder Veckans brott sitt sista program. Det är inte vilket program som helst som därmed säger hej då till sina tittare. Veckans brott har en över tio år lång historia och har i 21 säsonger samlat en stor publik runt brottsfrågor i SVT1 med Camilla Kvartoft som programledare.

När programmet skulle starta 2010 var jag programchef på Sveriges Radio och inte så lite nöjd över att Camilla Kvartoft knutits till P1-programmet Studio Ett som då skulle förses med två nya fasta programledarpar. Men lyckan blev kort. En viss Leif GW Persson hade ett nytt program på gång på SVT och efter en rad programledartester var det bara en enda kandidat som fick Perssons godkännande och SVT vann kampen om Camilla. Resten är historia. Camilla Kvartoft och Leif GW Persson blev ett av den svenska tv-världens starkaste par och under många år samlade de över miljonen i publik varje vecka. 2018 gick Leif GW Persson till TV4 och trots olyckskorparnas profetior tog Camilla Kvartoft med en stark redaktion och nya experter framgångsrikt programmet vidare. Programmet behöll sin kärna, men förnyades också i formatet och ynglade av sig med digitala publiceringar på svt.se och SVT Play för nya tittarvanor.

När Veckans brott startade var bevakningen av brott och straff inte alls lika utbredd som i dag, åtminstone var den inte det hos SVT. Ett nytt program som helt tillägnades detta fält var ingen självklarhet då, men blev det snart. Radarparet vann snabbt publikens hjärtan med den inbördes retsamma och underhållande tonen och säsong lades till säsong. Men framför allt var det ett program som osvikligt präglades av kunnighet och som satte det folkbildande uppdraget i förarsätet. Är det något område som har potential att fresta med snaskighet och exploatering av människoöden så är det kriminaljournalistiken. Den gränsen har Veckans brott alltid hållit på armslängds avstånd. I stället har polisarbete, rättsväsende och brottslighet belysts med nyfikenhet, saklighet och respekt för integriteten hos både offer och förövare.

Redaktionen har bestått av idel skickliga journalister genom åren och i det läget brukar ”ingen nämnd, ingen glömd” vara bäst. Men redaktören Lasse Lampers, projektledaren Annika Hamngren och ansvarige utgivaren Ingemar Persson måste oavvisligen nämnas här – utan dessa hörnstenar sedan starten hade inte programmet blivit vad det blev.

Varför fortsätter vi då inte med Veckans brott? Elva år är en lång tid, tv-vanor förändras, brottsbevakning har hittat in i många nya format och Camilla längtar med tidens rätt efter nya utmaningar. SVT ska både vårda tittarnas favoriter och samtidigt förnyas och förändras i takt med publikens förväntningar på oss. Och om vi inte då och då säger hej då kommer vi aldrig kunna göra nytt. Självklart kan tyckas, men det är inte utan att det gör ont. Camilla Kvartoft kommer som väl är synas i många tv-produktioner även fram över. Men här och nu – tack Veckans brott för en fenomenal insats i tv-historien.

Helena Olsson
programbeställare för nyheter, samhälle och dokumentär