I helgen seglade nyinspelningen av Vi på Saltkråkan in på en femteplats på TV-toppen. 855 000 ögonpar följde premiären på SVT1, och ytterligare 400 000 klickade sig in via SVT Play.

Men hur mäter man egentligen framgång? Är det siffrorna som räknas? Eller är det antalet kulturkrönikor som svämmar över av ord som nationalklenod, sinnebilden av svenskhet och vårt gemensamma kulturarv? Kanske är det sociala medier som är den nya måttstocken – hundratals trådar där vi väljer sida: Team originalet eller Team nyinspelning. Bu och bravo, sida upp och sida ner.

Att göra dramaserier är en långsamhetens lov. Redan 2021 berättade SVT om planerna på en nyinspelning. Minnet kan ha bleknat, men jag vågar påstå att hejaropen var få. Istället kom oron: Varför förstöra en kulturskatt? Som om originalet skulle upplösas i samma stund som den nya versionen tog form. Varför inte satsa på nya berättelser? Pingpong mellan farhågor om svensk flaggviftning och anklagelser om ”woke” innan kameran ens var riggad.

Så backar vi ytterligare ett steg, till 2020. Då började vi tillsammans med Astrid Lindgren AB utforska hur en ny Saltkråkan – utspelad i nutid – skulle kunna bli. Ambitionen var hög: att skapa ett gemensamt svenskt minne för generationer framåt. Pretentiöst? Ja. Men vem ger sig på Astrid Lindgrens världar utan höga ambitioner och varsam hand?

Vi talade om Saltkråkans dna. Ett kulturarvs dna – summan av materiella och immateriella värden som ger oss känslan av tillhörighet och förståelse för vilka vi är. Ett arv som inte behöver räddas om branden kommer, för det sitter i våra minnesbilder. Vi tittar på samma serie medan decenniernas soffor skiftar från teak, via brun manchester till IKEAs klassiska Klippan.

I vår brief till manusförfattarna skrev vi om essensen:

• Sommaren som ändlös, full av äventyr – barnets blick och föräldrarnas dröm om tid som flyter.

• Miljön som en hyllning till den svenska skärgården.

• Musiken som lekfull och ljus, sommarens egen melodi.

• Persongalleriet som bär värmen mellan generationer.

Nu finns den där, i ny skepnad. Länk till annan webbplats. Redo att skapa nya minnesbilder hos både barn och vuxna. För ett kulturarv måste hållas levande för att vara relevant. Och kanske är den nya serien mer representativ för dagens Sverige – så att fler kan känna igen sig och känna tillhörighet till det som är vår gemensamma berättelse.