Vad vill SVT med det digitala utbudet? Det korta svaret är: relevans även för yngre generationer.

Alla är med och finansierar public service. SVT ska vara enkelt tillgängliga och ha ett utbud som är relevant för gammal som ung. Det har vi historiskt lyckats med.

Men den positionen kan vi inte ta för given. TV-tittarna blir äldre för varje år. Medelåldern på en Rapport-tittare är i dag 69 år.

Ska vi nå ut med en saklig och oberoende nyhetsförmedling behöver vi också engagera en yngre publik. Det gör vi med vår digitala tjänst SVT Nyheter. Under coronapandemin och krigsutbrott har SVT Nyheters relation till unga i åldern 20-40 år stärkts. I tider av osäkerhet och oro är nyhetsjournalistik avgörande, liksom en mångfald av medier.

Vi har inget att vinna på att privata medier försvagas. Vi vill samverka och gör anpassningar med branschens bästa för ögonen. SVT Nyheter delar med sig av nyhetslivesändningar och digitala tjänster som valkompasser. Vi förhåller oss till privata medier när vi öppnar nya lokala redaktioner. SVT har tagit initiativ till riktlinjer för hur vi generöst och kortfattat citerar varandra och vi samarbetar kring säkerhet och rekryteringar.

Framför allt har vi valt en annan inriktning än tidningshusen. Riktningen är oprövad och resurskrävande, men vi är säkra på att den är rätt för SVT:s nyhetsverksamhet. Vi fokuserar med kraft digitalt på nyheter i rörlig bild. Här lägger vi nästan all vår utveckling. Det särskiljer oss jämfört med andra medier, och rörlig bild är en stolt del av SVT:s arv. Det är ett oslagbart sätt att förmedla nyheter: bilder stannar kvar. Det är ofta först när vi ser bilderna och hör ljudet som vi fullt ut inser styrkan i en explosion, allvaret i en utsaga, känslorna hos drabbade.

Vi har begränsat textlängder och slutat att publicera längre reportage, så kallade long reads. Vi har valt bort opinionsmaterial. 2017 publicerade vi 20 digitala videoklipp per dag. 2022 var samma siffra 180 klipp per dag. Antalet starter har mer än tiodubblats från 100 000 till dagens över en miljon per dag.

Men vi kan inte anpassa oss till döds. Vi ska visserligen fortsätta utveckla video och göra texterna än mer kärnfulla. Men ska SVT ens ha en chans att behålla en position som en viktig nyhetsaktör måste vi också erbjuda text. Annars kan vi inte ge en snabb överblick, annars kan vi inte vara enkelt tillgängliga och annars kan vi inte vara relevanta i nyhetslägen. Ibland finns inte rörliga bilder, ibland dröjer det innan vi har dem. Vi kan inte i en stor nyhetshändelse vänta att berätta det vi vet. Mattias Lundekvam, förbundsordförande för Hörselskadades riksförbund, är en av flera som även betonar vikten av text för att tillgängligheten ska vara god: 1,5 miljoner hörselskadade behöver SVT:s texter Länk till annan webbplats.

I en debattartikel menar Tidningsutgivarna (TU) att SVT Nyheter är alltför texttung och alltför lik tidningarnas erbjudande. Vi håller inte med. Fakta är att 80% av besöken på SVT:s nyhetstjänst sker på en sida med video. Ingen motsvarighet finns bland tidningshusen, och vi vet inget annat public service-företag i Europa som gjort samma kraftfulla förflyttning eller har ett liknande videofokus. TU lutar sig mot en märklig metod som aldrig tidigare använts och jämför sekunder med antalet tecken i en text. Vi ifrågasätter metoden som jämför äpplen och päron och blundar både för att rörlig bild är mer informationstät och att nyhetsanvändarna efterfrågar kortare klipp. TU väljer också att blunda för timslånga nyhetslivesändningar och SVT Nyheters framträdande spelare med tematiserade klipp, exempelvis om krigsutvecklingen.

I sin artikel skriver TU att “19 procent av dem som valt att avsluta sin prenumeration på en digital dagstidning, gjort det just på grund av SVT:s digitala erbjudande”. Vad vi förstår är det inte 19 procent av alla som avslutat en prenumeration utan av en avsevärt mindre grupp (86 personer av de 2925 i urvalet) som är användare av SVT:s nyhetstjänst. TU drar dessutom stora växlar på resultatet när de antyder ett direkt orsakssamband mellan människors val att säga upp en prenumeration på en kommersiell dagstidning och SVT:s digitala nyhetstjänst. De svarande tycks också haft möjlighet att ange flera skäl – och också exempelvis svarat att de avslutat prenumerationen för att kostnaden överskrider nyttan.

Snart väntas utredningen om framtidens public service starta. Det är begripligt att debatten är mer intensiv. Men för att både utredningen och mediedebatten ska bli så bra som möjligt, för hela samhället och alla i Sverige, behöver diskussionen bygga på fakta från oberoende källor som är vederhäftigt underbyggda.

Det viktiga i ett samhällsperspektiv är hur vi värnar ett starkt public service och starka privata medier i en tid där konkurrensen om människors tid bara ökar. Den stora förflyttningen som skett senare år är inte att public service tagit för sig. Det är att globala plattformar och sociala medier klivit fram. Fyra av fem svenskar i 2021 års nationella SOM-undersökning säger sig ta del av nyheter via sociala medier minst 3 av veckans dagar. Andra undviker nyheter helt. Andelen svenskar som aktivt väljer bort nyheter, så kallade “nyhetsundvikare” har ökat från 21% år 2017 till hela 32% år 2022 enligt Reuters Institute. De anger skäl som att de blir på dåligt humör eller att de känner en hopplöshet av nyhetsflödet.

Att förmå locka unga att ta del av kvalitativ journalistik, att minska andelen nyhetsundvikare och att förhålla sig till globala plattformars dominerade roll är stora gemensamma utmaningar för branschen. Vi behöver som bransch locka nya och behålla befintliga nyhetsanvändare. Det är en stor utmaning och vi ser att räckvidden för både vår egen och andras nyhetstjänster minskar efter höstens val. Kanske beror på nyhetsundvikarna? Eller att vi helt enkelt inte är tillräckligt relevanta?

Vi är fast övertygade om att det inte finns ett motsatsförhållande mellan privata medier och public service. Vi stärker varandra. Den enes bröd är inte den andras död. Här har vi starkt stöd i tillgänglig forskning. Den som tar del av public service mer benägen att ta del av nyheter från privata medier, och tvärtom. Det vi gemensamt behöver besvara är: hur når vi ut och hur gör mer vi mer - inte mindre - god journalistik?