Det spelar ingen roll hur mycket vi pratat om det, planerat, utvecklat och försökt visualisera - känslan när Kiruna kyrka faktiskt började rulla blev omvälvande.

Att se denna 672 ton tunga vackra byggnad sakta glida genom landskapet var en lätt chockerande syn. “Som taget ut en Terry Gilliam-film" såg jag någon beskriva det som. De 30 välplacerade kamerorna som fångade skeendet skapade en lika delar ödesmättad som surrealistisk stämning.
SVT Umeå har återigen visat sig bemästra denna tv-genre, där syftet varit att fånga detta historiska, tekniskt avancerade och ytterst känsloladdade händelse.

Inledningsceremonin, där kyrkans flytt skulle välsignas, blev en berörande kontrast. Nedskalat och enkelt, fångat med en enda kamera. Jordnära.

Just den känslan; jordnära, vetgirigt, rakt och varmt har präglat hela SVT:s två dagar långa sändning. Beppe Starbrink och alla kunniga gäster har tryggt navigerat oss igenom denna historiska världshändelse och fångat upp alla känslor som finns, över både kyrkans och hela Kiruna samhälles flytt.

“Nu över till en gigant i den svenska tv-historien" presenterade Beppe kollegan och flygande reportern Sverker Olofsson, som promenerade med kyrkan hela vägen (!). En comeback som kändes som det mest självklara i hela världen. Sverkers äkta, nyfikna och kunniga engagemang är verkligen hjärtat av public service och journalistik.

“Om en stund ska kyrkan igenom en utmanande kurva” berättar Sverker andäktigt och jag blev tvungen att skjuta upp nästa jobbmöte för att följa.

Ända sedan Johan Erhag kom med programidén har teamet funderat över dynamiken i sändningen. Vad vill publiken ha? Meditativt som Älgvandringen eller en vetgirig talkshow? Det fina är att vi kunnat utforska detta tillsammans med publiken, i realtid. DUO-chatten har i snitt haft drygt 2000 samtida användare som interagerat, reagerat och ställt frågor som präglat sändningens båda dagar. 18 387 inlägg kom in totalt.

Chatten är en varm famn att kliva in i; rolig, kärleksfull, kaxig och frågvis. Lika varmt och kunnigt omfamnat av moderatorerna Nils Pejryd och Matilda Sandberg.

Jag tror slow-tv och den community som uppstår är ett public service-fenomen vi verkligen ska värna och utveckla vidare. Egentligen handlar det ju om att erbjuda publiken möjligheten att tillsammans följa ett skeende värt att stanna upp för, vare sig det går långsamt eller snabbt. Kunskap och gemenskap i sin finaste tv-form.