SVT:s programchef Christina Hill skriver en personlig betraktelse om en färgsprakande helg med Melodifestivalen och Vasaloppet.

Foto: Stina Stjernkvist/Ulrika Malm/SVT

I lördags morgon ringde klockan tidigt och det var inte utan att jag ångrade planen en kort sekund. Men det var dags för årets sista deltävling och efterföljande finalkval i Melodifestivalen och den här gången bar det av till Småland. Inte ens två timmars körtid från Göteborg och det är klart att man vill vara med när det händer! Mina hörlurar till telefonen hade gett upp sin sista suck och i jakt på nya svängde jag av vid köpcentret A6 vid infarten till Jönköping. I vanliga fall är detta bara ytterligare ett av Sveriges många praktiska men själsdödande kluster av butikskedjor och gör-det-själv-varuhus, men den här gången låg det något annat i luften! Redan på parkeringen såg jag den första ceriserosa fjädern virvla förbi i marsvinden. Svängdörrarna i varuhusentrén syntes knappt bakom en enorm ballongbåge i lila, rosa och guld och det annonserades om en dans- och musikfestival som pågick hela helgen. När jag styrde stegen mot Clas Ohlsson (det finns även andra likvärdiga teknikaffärer – minst fem stycken bara på A6) passerade jag salsadansare, hiphopgrupper, romantiska ballroom dancers och inte minst en flod av stora och små människor i paljetthattar, fjäderboa, glitterskor och extravaganta diadem. De minsta glitterpinnarna kånkade inte sällan på fina skyltar med artistnamn och ännu mer glitter. I högtalarna avlöstes Eloise av Jag ljuger så bra och en minnesvärd remixad version av Charlotte Perrellis Hero. Kort sagt; Jönköping hade drabbats av Mellofeber och var redo för PARTY!!

Väl på plats i arenan fick jag ännu en gång ta del av SVT:s maskineri när det är som allra bäst. Det har redan sagts mycket om hur imponerande det är att lyckas frakta runt en sådan här cirkus runt landet men jag kan ändå tillägga att det är en ynnest att få se alla inblandade in action. Med gott humör, fullt fokus och en otroligt hög koncentration av kompetens ger man tittarna top notch-underhållning varje lördag men kanske ännu mer noterbart; vi uppstår som det viktigaste som sker under en helg i fem svenska städer utanför Stockholm varje år. Tusentals barnfamiljer vallfärdar in till arenorna för de tre föreställningarna (genrep eller livesändning kvittar, omröstningen är lika nagelbitande ändå!) och projektledare Anders Wistbacka säger att ju mindre stad, desto mer fullspikad är arenan. Och alla som hörde publikens vilda jubel över lördagens öppningsnummer där Las Vegas istället blev Las Jönköping förstår vad det betyder när Sveriges största program riktar strålkastaren mot den egna hemstaden!

Så frågan på söndag morgon var förstås hur man toppar en sådan upplevelse? Det tog inte många minuter efter startskottet för Vasaloppet innan vi började förstå att det kanske inte var omöjligt ändå. Gänget från serien Mot alla odds skulle nu genomlida sitt eldprov genom att ta sig igenom hela loppet inom maxtiden, dock i stafettform. Filip Dikmen, Junior Lerin, Linda Pira, Kaeli Abdi och Samir Badran hade fram tills för ett år sedan aldrig tidigare stått på ett par längdskidor och coachen Gunde Svan hade kanske inte riktigt insett vilken utmaning han egentligen tackade ja till. Det började kämpigt för Filip Dikmen som i snigelfart bland trängsel och på ovallade skidor skulle ta sig uppför den långa, sega första backen men tittarna anslöt tidigt och hejaropen började trilla in via SVT:s Duochatt. Ingen hade nog kunnat förutse vilken enorm kärleksvåg det hela skulle utvecklas till! Kommentarsflödet fullkomligt översvämmades av pepp, påhejningar, beröm och hälsningar. Framförallt givetvis riktat till Gunde och åkarna, men allteftersom dagen gick spreds kärleken även till de fantastiska redaktörerna Ella och Anton, till kameramannen Adam som fick hjältestatus när folk förstod att han faktiskt åkte hela loppet med kamera på axeln och endast en stav (!), till alla Vasaloppsåkare, till SVT och till programserien. 160 000 kommentarer och flera miljoner hjärtan kunde vi räkna in när Kaeli som sista åkare äntligen tig sig över mållinjen tolv timmar senare. Jag delar några ögonblicksbilder från flödet här men rekommenderar ALLA att gå in i Duo och få en lyckokick av stämningen i chatten. En mina absolut finaste upplevelser någonsin!

Nu på måndag morgon är jag påfylld av energi och förhoppningsvis delar jag den känslan med alla som var med oss under helgen. SVT kan fortfarande samla svenska folket runt gemensamma upplevelser både i rutan och i verkligheten. När vi lyckas med det skapar vi tillsammans med publiken en fristad och en gemenskap som utgör ett av fundamenten i Public Service. Och nästa helg är det Mellofinal! Nu kör vi!!!