Vissa programförslag säljer sig redan ”at hello”, andra kräver lite mer än så - det här tillhörde den senare kategorin. När SVT:s programledning fick förslaget på sitt bord hade kriget i Mellanöstern ännu inte brutit ut, och namnet på projektet vi skulle ta ställning till lyfte inte ett finger för att förföra oss - ”Israel-Palestina på svensk tv 1958–1989” Jaha, en långfilm OCH en dokumentärserie i tolv delar…enbart ur SVT:s arkiv? Bilden av Israel-Palestina under public service monopolår? Intressant, men är det inte lite väl stor volym? En arkivskatt och den prisbelönte dokumentärfilmaren Göran Hugo Olsson, jo visst, men vad nytt ska vi få syn på i denna evighetslånga konflikt? Tack och lov har beslutsfattarna ett skarpt öga för folkbildning och beslutet blev ja.

Ett år senare, den 7 oktober 2023, bevittnar så världen inledningen på det som kom att bli ett nytt blodigt flerfrontskrig i regionen. Ytterligare ett år senare sitter jag i biomörkret och ser premiärvisningen av den, sorgligt nog, nu högaktuella filmen. 500 mil bort avfyrar Iran samma kväll ett robotregn mot Israel som hämnd för Hizbollahledarens död, och Israel utlovar i sin tur ett högt pris för attacken. Nyhetsnotiserna smattrar i min mobil och Sveriges Radios korrespondent Cecilia Uddén som sitter i samma salong ses i pausen försvinna in i rapportering och telefonsamtal.

När jag lämnar biografen är jag gripen och berikad av ett omistligt bidrag till den samlade journalistiken om Mellanöstern. De långa perspektiven och den historiska kontexten fördjupar förståelsen av den konflikt som påverkar vår samtid mer än någon annan. Filmen flätar bilderna från den israeliska statens framväxt med den palestinska kampen för självständighet, men är lika mycket en berättelse om Sverige och ett förändrat medielandskap. Samtidigt blir den en påminnelse om vilken omfattande rapportering och närvaro SVT haft i Mellanöstern genom decennierna och vilken roll public service spelat som svenskarnas fönster mot världen.

Men det är i kontrasten mellan kvällens nyhetsnotiser i min mobil och filmens tillbakablickar som det också blir sorgligt. Det hopp som skymtats i materialet är idag helt borta. Språket är ett annat, i intervjuerna som letats fram ur arkiven var ord som fred och samexistens ständigt närvarande. Vanliga människor och politiska ledare talade med övertygelse om ömsesidig respekt. Det är knappast ett narrativ som kommer att kunna utläsas om dagens tv i en framtid blir föremål för ett lika gediget arbete som den här dokumentären är.

På lördag den 18 januari viker vi lördagskvällen åt filmen i två akter. Filmen introduceras i samtal med regissören själv och båda akterna följs upp av studiosamtal om filmens tillblivelse, vad den säger oss och hur mediebevakningen förändrats över tid. I maj publicerar vi serien i 12 delar som bygger på samma material. Välkommen att titta - och berikas.