Habibi Boli! Min älskling Boli! Tillsammans med musikerna och programledarna Ayla Kabaca och David Skogman turnerar Bolibompadraken med en interaktiv musikshow till några av Migrationsverkets anläggningsboenden. Johanna Gårdare om en annorlunda turné.

Lördagen den 14 maj kröp stora delar av Europas befolkning upp tv-sofforna framför Eurovision Song Contest. Under en högaktuell slogan - ”come togehter”- möttes människor från olika kulturer och olika levnadsförhållanden med musiken som gemensamt intresse.

Samma dag. På ett nerlagt, flagnande hotell någonstans i Sverige, dansar en grön, lurvig drake tillsammans med barn från olika delar av världen. Det slitna linoleumgolvet gungar till tonerna av ”Skaka rumpa och vifta på din svans”.

Det är inga storslagna scener, ganska lite glitter och glamour. Det är nerlagda hotell, baracker och andra lokaler som fått nytt liv och numera fungerar som tillfälliga boenden för nyanlända barn och familjer. Det är barn som under dramatiska omständigheter fått hela sin barndom sönderslagen och flyttad till Sverige. 

Det är andra sorts möten men också med musik och come together som tematik. 

De här barnen är inte uppvuxna med Bolibompa i vällingflaskan. Några känner till Bolibompadraken men de flesta gör det inte. Men det spelar ingen roll. Det är rockkonsertsstämning utanför dörren till konferensrummet där showen snart ska börja. Minst hundra barn och lika många vuxna trycker på och vill in först. De här barnen kom hit från Syrien, Afghanistan och Irak i december.

Sex månader i avskalade, lysrörsbelysta lokaler, utan leksaker och med bara en asfalterad parkeringsplats utanför att leka på. Nu finns i alla fall ett beslut på att kommunen ska bygga en lekplats utanför. Det kommer visserligen dröja men idag händer äntligen något som bryter all denna väntan.

Alla hänger med i showen. Klappar på huvud, axlar, knä och tå och skrattar när draken river ner saker med sin klumpiga svans. Humor är universellt och en karaktär som har ett eget språk (boliboo), som gör sig förstådd genom kroppsspråk, stödtecken och en tolkande programledarkompis – det överbygger språkbarriärer och tillgängliggör innehållet för alla barn. 

För alla barn har faktiskt rätt till barnkultur.

I artikel 31 i FN:s konvention om barnets rättigheter står:

”Konventionsstaterna skall respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet …”

Antagligen är de här barnen helt omedvetna om både FN och sina rättigheter när de med siktet inställt på pysselhörnan stormar ut ur lokalen efter showen. Här ska knytas kompisarmband med garn i drakens färger. Alla dessa armar fulla av gul-gröna kompisband blir en fin symbolbild för det som är själva kärnan i public service: att vara i relation med våra tittare/användare. 

Showen är slut och vi packar ihop när en man tittar in med sina två barn. ”Boli?”, frågar han. Vi tecknar ”Boli slut”. Mannen pekar på sig själv och barnen ”Habibi Boli!”. Min älskling Boli!

Det är ett SVT för alla. Det är allas SVT.